We'll do it all, everything, on our own

Min blogg har varit tyst några dagar. Jag har tappat mina ord. Känner liksom lite för mycket inom mig samtidigt som jag inte har den blekaste aning om vad det är som känns. Kanske är det London, kanske är det oron över jobbet, kanske det bara är jag eller kanske är det du.. Tusen saker snurrar i mitt huvud, men jag klagar inte. Jag lever ett liv jag format själv och som jag trivs mycket bra i, just nu.  

Min största rädsla i livet är att en dag vakna upp och upptäcka att helvete vilka underbart liv jag haft, saker som jag kan vara stolta över att jag gjort, samtidigt som jag står där utan det där som jag anser vara hela meningen med livet... Jag är inte ens i närheten av att behöva tänka så ännu men ändå funderar man ju ibland... :)

If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me
And just forget the world