Trots en 10 timmars dag på jobbet och en förkylning som ligger på ville jag ju träffa Johanna ikväll eftersom hon flyttar sitt pick och pack från stan i helgen. Ville ju absolut inte göra det till en stor grej handlar ju bara om några år men samtidigt kröp det nästan upp någon tår i ögat när vi sa hej då. Jag vet ju att det bara lär vara någon vecka tills vi ses igen och vi kommer ju trots allt befinna oss i samma land men ändå...
Och som Aisopos har sagt:
Små vänner kan visa sig vara de största.
1 kommentar:
hehe jag kan ju avslöja nu när ingen kan använd he emot mig, ja grät floder när du lämna min kämppä å for ti london! ;) nu känns he mera spännande, men ja kommer at sakna dig mest!! <3
//J
Skicka en kommentar