Så har hösten kommit igen. Den första hösten sedan jag var 6 år gammal då jag inte börjar skolan. Jag avundas inte dem som började idag. Jag trivs fortfarande i min nuvarande situation, trots att jag är rädd att tristessen ska ligga och lurpassa runt hörnet. Jag har mellanlandat för att andas luft som jag kan utantill, och jag tror det är bra för mig. Dock är jag mycket väl medveten om att dörren står på glänt om jag känner att luften skulle ta slut, och jag vet att allt löser sig alltid på bästa sätt. Men just nu behöver jag inte tänka. Just nu behöver jag inte göra något. Mitt leende kommer från alla minnen jag har dragit över mig dom senaste månaderna. Ju mer jag tänker desto lyckligare känner jag mig över allt jag hittills har fått uppleva och lära mig i mitt inte-alltför-många åriga liv...
Jag laddar mina batterier inför det kommande året som än en gång har möjligheten att bli väldigt händelserikt. :)
btw, varför känns det alltid som att det nya året börjar på hösten? Jag tror bestämt att vi skulle få införa nyårsaftons-firande 31 augusti oxo...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar