28 oktober 2009

Obeskrivligt!! men jag försöker ;)

Åkte iväg igår med tåg mot Portsmouth. Efter 30 nervösa minuter om var jag egentligen skulle byta tåg kom jag ändå rätt. 55 min senare anlände jag till Portsmouth Southsea station. Hoppade snabbt in i taxin och åka till hostelet. Incheckningen gick snabbt, blixvisit till rummet för att ta lite grejer ur väskan och sen springa iväg mot South Pier.

Promenaden tog 5 min och när jag kom fram var allt mörkt! Jag fick panik!!! 19.30 skulle dörrarna öppnas och nu var kl. 20 och jag såg inte en kotte. Jag yrade runt lite tog i dörrarna och tårarna var nära. Jag försökte lugna mig lite och insåg att jag inte hade kollat runt andra hörnet... Och där långt ute mot vattnet runt hörnet såg jag en ordnigsvakt stå. :) Snabbt rusade jag dit och visst var jag rätt. Stället var ganska fullt redan, fanns inga sittplatser iaf. Beställde min cider och ställde mig vid en pelare.

Först ut var Andrew Foster, en kille från Portsmouth. Han spelade inte så många låtar men han hade en otroligt fin röst och väldigt fina låtar. Absolut någon jag ska lyssna lite mera på. :)


Sen var det dags för mannen med hatten, Mr Ford. Känslan jag fick under hans första låt är obeskrivlig. Jag kände en sån lycka och glädje. Hans röst är otrolig och hans musikaliska sätt är imponerande. Han använde sig av flera hemma gjorda grejer tex fanns en sopborste på scen, en tvättbräda, lådor som användes som maracas. Han gjorde publiken delaktig i flera låtar och han körde väldigt mycket snack mellan låtarna, vilket bara var trevligt. Känslan som jag fick i början höll i sig genom hela giget och jag var inte den enda på stället att känna så. Killen är otrolig, bättre än jag kunnat föreställa mig. Absolut ett gig som ska prickas in igen en vacker dag!


Denna låt framkallade nästan en tår hos mig, på klippet spelar han den i London. David torkade sig själv även i ögonen efter att han sjungit den igår. Den handlar om Stephen som var polisman i UK och blev mördad för ett halvt år sen. Han skrev låten efter att han hört Stephens fru på radion och han citerade henne i orden "a piece of land is a piece of land"...

Kan inte sluta le när jag tänker på vad jag fått uppleva. Helt otroligt! :)

Inga kommentarer: